Fram med stråkarna


Mot filmens slut är det en längre sekvens som ska bindas ihop med musik, något som är jättekul för mig, det är en utmaning, speciellt eftersom det är några viktiga scener där som mår väldigt bra av musikalisk backning. Dels är det scenen på sjukhuset där Brunos mor gråter över sin döda make, där måste man verkligen träffa rätt så det inte blir översentimentalt, och det går sen över till den sekvensen som är klimaxet i filmen, där Bruno gör upp med sina "hajar" i en drömsk undervattens-scen. För en sån emotionell sekvens kunde jag inte låta bli att ta fram stråkarna ;) Stråkinstrument kan vara så otroligt känsloladdade. Det började med en enkel melodi på en cello och byggdes därefter på. Tanken var att samma melodi skulle ha en vemodig mollkaraktär i början av stycket när han brottas med hajar under vattnet, för att sen gå över till en mer lycklig, hoppfull karaktär i scenen där han är glad igen och sitter och tejpar ihop sin affisch.

Klicka här för att ladda ner.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra jobbat! Blir riktigt bra!

Martin Jernberg sa...

Tack tack :)